bara ta det

Ängslan inför den skräckinjagande ångesten är ofta värre än själva ångesten. Man håller samman men blir helt hispig, stissig och disträ. Befinner sig i sin egen lilla bubbla. Hittar diverse substitut för att kväva den innan den ens flammat upp. Lägger sitt liv åt sidan för att slippa känna. Allt utom att bara ta det.

Det blir så litet och fånigt då man rannsakar sig själv. Vad har jag för jävla hitte-på-problem egentligen? Det är bara att ta allt för vad det är och acceptera känslorna som kommer på köpet.

Så var det med den saken och då kan jag officiellt vara ute ur min mentala kollaps.

sirena – soothing songs ( let me be the child )

Håller för fullt på att muntra upp min bloggdesign lite, samtidigt som jag hetsövningskör och gör annat. Går lite knackigt, men jag är forhoppningsvis klar ikväll. Tills vidare lyssna på min gamla kompis Elsa/Sirenas nya låt! Den påminner i tonerna lite om Dana del Rey, men är till texten betydligt mer välformulerad och djup.

YOLO är ju ett satans ospirituellt tänkande.

Om man har existentiell ångest så betyder det att man djupanalyserar meningen med livet bortom allt självförverkligande. Man åsidosätter sina prioriteringar och försöker se alla nyanser, begripa helheten, finna en rimlig förklaring till varför vi finns till. Slump eller öde. Då inget går att fastställa, så har man tänkt varje tanke i olika perspektiv. Synat och genomskådat alla de typer av världens befolkning man hittills mött. Dragit slutsatser, gjort fler kategorier, skrivit till parenteser. Präglat bort det fördomsfulla inom sig som färgats av andra. Studerat och tolkat.

Den enda regeln är att det inte finns några regler. Visdomsord av andra bättre belevade ger dig inte insikt i dess fulla mening. Man vet ingenting om någonting hur mycket man än tror sig veta. Det finns ingen behörighet till livskännedom. Den ljusa sidan är inte alltid ljus. Livets sanningar är lögner. Svaren är kanske inte menade att finna.

Många brukar säga att jag tänker för mycket. Ungdomen är flyktig och man bör ta vara på den. Plötsligt har det gått ett år, sedan har det gått två och man har parallellt levt ett låtsasliv med sig själv och sina funderingar. Bestämt sig för att vara en typ och leva upp till den. Misslyckats och skrattat åt sig själv, så som goda förlorare alltid gör. Livet går vidare. Men till vad? Och varför? Vad håller jag på med och vem har jag blivit?

Komplex för yttre attribut samtidigt som yttre attribut bara handlar om attraktion. Men attraktion är inte till någon nytta om den inte är ömsesidig och äcklas du av alla människor som finns så får du leva ensam med dina porslinshundar och kan gott vara tjock och osmaklig.

Man vet bättre än att nedgradera folk till folk och till de idioter de är. Men om man inte vill se till ett helhetsperspektiv och bara överlever efter samhällets normer så kan man ju lika gärna vara död. Statistrollerna är fyllda, jorden är överbefolkad. Vill man inte ens försöka göra skillnad eller förstå så existerar ju inget annat en ett meningslöst hjul.

Den lätta vägen för de med liknande tankar är att välja religion. En gud med svaret på allt. Var god och finn hopp. En övre övertygelse om själslig befrielse efter ett gott liv. Pärleport och paradis. Men vilken lättja var värd besväret? Tar vi med oss lärdomen från jordelivet vidare? Reinkarnation vore rimligt, men var mellanlandar vi? För vart svar så kommer fler frågor.

prickig sjal

Hur fin är inte denna? Prickigt är det gladaste jag vet. Sjalen är dock mer marinblå än svart motför vad bilden antyder. Priset? Tio kronor. Det fanns en likadan röd som jag lämnade kvar till någon annan, generös som jag är.

lavendelpåsar

Idag har jag dammat, vädrat, rensat, packat en del och strukit mina kläder. Därefter sett film efter film medan jag för hand sytt ihop små lavendelpåsar att lägga bland plagg och sängkläder. Doftar gott och skyddar mot mal!

firrar

Nu håller jag på att hets-ta körkortet bara för att jag borde. Fattar inte att det är så relevant även om jag ständigt låter mig överösas av ångest kring just att inte ha ett jävla kort. Som motståndare mot byråkratisk övermakt så kunde jag ju bara lära mig köra och sedan köra. Överlevnadsstrategi borde anses vara viktigare. Jag kan varken jaga eller rensa fisk. Vilket man ju bör kunna om man är uppväxt i en liten hålla i norra Sverige. Imorgon ska jag ringa en gammal kamrat som jag inte har sett av sedan vi gick ut nian. Jakt och fiskekunnig. Han skadesköt kråkor på fritiden sägs det. Upp till bevis tänker jag.

den godaste vegetariska lasagnen jag brukar göra.

Tove-Lisa, som gör de mest fantastiska recept-illustationer la för en tid sedan upp denna, och det är ju precis densamma som jag brukar göra! Härstammar från klassikern Annas kokbok, om jag inte har fel. Har försökt mig på att fota diverse tutorials, men de har alltid blivit så såsiga. Man kan även ersätta lasgneplattorna med zucchiniplattor, om man får ont i magen, bantar eller bara inte tycker om pasta.

vårfint

Nu kom solen, blandad med snö och loppisfynd. Trätulpaner. Så mycket finare än hederliga som möglar. Har grubblat mycket senaste tiden. Hatat mitt liv och min blogg och allt man kan tänkas känna vemod inför. Det ljusnar nu. Halleluja. Nu ska jag baka macarons och hela helgen har jag världens goaste skitunge här. Hon blir två på måndag så jag kommer för fullt stöka med kalasförberedelser och pyssel.